Fråga: Jag börjar undra om andra ska bestämma hur jag ska prata. På senare tid har allt fler satt igång någon sorts rättande av ord som jag använder. Inga konstiga ord, men nu börjar jag tröttna på att andra klagar. Varje gång jag säger ordet tjej muttrar min närmaste arbetskamrat att det är nedvärderande. ”Kvinna heter det” brukar hon säga. Men jag hör ju många femininer som säger tjej om sig själva och sina väninnor. Att jag är man kan väl inte betyda att jag inte får säga tjej?
Sen har jag en kompis som påstår att han inte tål att jag säger ordet dass. Det gör jag när vi är i min sommarstuga i skärgården utan rinnande vatten och då är det knappast toaletter man talar om, anser jag. Men min kompis säger att dass låter så illa så han blir förstoppad.
En annan kompis hatar orden macka och fika, hon påpekar varje gång jag säger det, att det heter kaffe och det heter smörgås.
Min fråga är om det är jag som måste anpassa mitt sätt att prata till andras synpunkter på vad som är okej ord? Ska inte dom tåla mitt sätt att prata? Eller måste jag ändra mig för deras skull? Vad kan jag säga till dom?
Svar: Ords innebörd kan skilja sig åt för olika människor. Man kan avsky ett ord för den betydelse man själv ger det men andra kanske inte alls uppfattar ordet på samma sätt.
Vissa ord ska man inte stå ut med, de rasistiska, nedvärderande, hatfyllda – jag vill inte upprepa dem här, alla vet vilka de är. När de används har man både rätt och plikt att protestera. Och man kan vänligt be den som svär grovt eller använder könsord att avstå från det i ens närvaro och förklara att man tar illa upp, om man gör det. Men de banala orden tjej, dass, fika och macka har inte sådan valör att det är självklart att välja bort dem.
Din arbetskamrat som inte vill kallas för tjej eller ens höra ordet saknar kanske en del av det självförtroende som kan ge distans eller tolerans till ord som hon ger en annan innebörd. Hon vet ju rimligen att du inte menar att tjejer är sämre varelser än kvinnor. Och din kompis som inte klarar av ordet dass är kanske som det heter, lite fin i kanten. Likadant med din andra kompis som inte tål att höra fika och macka – så vanliga som dessa ord är kan man knappast tillåta sig att avsky dem.
Eller så kan man det och ryser invärtes. Men det är inte ohyfsat att använda dem och de kommer inte i närheten av det (i och för sig halvfåniga) begreppet brott mot etiketten.
Så: nej, du måste inte ändra ditt språkbruk. Du kan milt säga när du kritiseras för ditt ordval ungefär ”oj då, så tråkigt att du tar illa upp, jag blir också ledsen över att du kritiserar mig för detta vanliga ord”.
Om du däremot vill glädja dessa ordkänsliga personer så avstår du från just de ord som de ogillar så starkt när de hör vad du säger. Det vore snällt av dig, och omtänksamt. Och kanske rentav lite roligt att försöka hitta synonymer?
Magdalena Ribbing