Fråga: Jag undrar hur etikett och hyfs ser ut när två personer i 45-årsåldern gifter sig (andra gången för båda). Jag tänker mig att det bör vara lite mer nedtonat än första gången. Ingen klassisk brudklänning, men vad passar att ha istället? Båda har barn sedan tidigare. Kan/bör man ge dem en ”roll” under vigseln? Något annat man bör tänka på?
Svar: Helt rätt att bröllopet gärna kan vara lite mindre galant, har man gift sig i kyrkan tidigare så har man ju där avlagt livslånga trohetslöften. Men det är en fråga för varje individ om man vill upprepa dessa på exakt samma sätt, eller ändra något för att markera att detta är ett nytt skede. Borgerlig vigsel är ett alternativ om det första äktenskapet ingicks med kyrklig vigsel. Men man måste får lov att göra misstag i livet, och finner man det viktigt att gifta sig på nytt med allt som hör till förstagångsbröllopet så gör man det. Och struntar i vad andra kan tycka.
Det finns föralldel gott om exempel på brudpar i offentligheten, kända personer och kungligheter, där andra-tredje-fjärde vigseln sker med samma slags ceremonier, storståtlighet i klädsel och festligheter som första gången. Därmed har den vita klädseln, slöjan och kronan förlorat sin symbolik – men det hade den förmodligen redan första gången: oskuld är nyckelordet.
Andragångsbruden kan om det känns bra, låta bli att ha klassisk brudklädsel men ha ljus klädsel om hon vill, även crèmefärgat eller blekgult. En fin kjol och jacka, eller klänning i något material som inte är vardagligt brukar passa. Det är nog klokt att avstå från slöja men det kan vara fint med en levande blomma i frisyren. Brudbukett har man om man vill.
Förr hade kvinnor som gifte sig för andra eller tredje gången vanligen en pastellfärgad finare dräkt eller knä/vadlång klänning med en skir hatt till om vigseln följdes av en lunch eller mottagning (till en middag har man inte hatt).
Brudgummen kan ha mer eller mindre mörk kostym, mörkare ökar finhetsnivån. Barnen ingår ju i äktenskapet kan man säga, och det är utmärkt att ge dem uppgifter under vigseln och efterföljande eventuella fest så att de känner sig inkluderade. Små barn kan vara brudnäbb, barn i tio-femtonårsåldern kan gå bakom brudparet som tärna-marskalk, eller stå framme vid vigselbordet/altaret och där hålla brudbuketten. En tonåring kan få hålla vigselringarna och ge dem till vigselförrättaren i rätt ögonblick. Är barnen tillräckligt vuxna för att agera toastmaster-mademoiselle kan det vara en stor uppgift.
Magdalena Ribbing