Fråga: Vad kan man förvänta sig av övernattande gäster?
Vi har flyttat från Stockholm där vi hade den stora delen vänner och familj och har till vår stora glädje fått mycket besök av nära och kära som inneburit några nätters vistelse. Vi har oavsett gäst gjort vad vi kan för att vara goda värdar med ett välfyllt kylskåp, ett dignande matbord, snyggt och välstädat hem med ett iordninggjort gästrum för våra gäster.
Dock har vi gång på gång häpnat över den totala avsaknaden av en hjälpande hand av de besökande. Tallrikar lämnas helt sonika på frukostbordet, ingen frågar om de kan hjälpa till när maten ska lagas, och efter middagen har folk antingen suttit kvar vid köksbordet och tittat på när jag och min man röjer undan och städar, samtidigt som vi försöker ha koll på vår tvååriga dotter, eller så har de satt sig i vardagsrummet och väntat på kaffe och efterrätt. Ingen verkar bry sig om att vi tillbringar timmar i köket var dag för att ordna inför och efter alla måltider till oss alla. Vänner med småbarn har inte ens brytt sig om att torka upp på barnstol och golv efter deras barn. Ingen ens frågar om de kan hjälpa till!
Resultatet är att jag och min man efter besöken känt oss ganska tomma, men framförallt helt slut efter att ha skött ett Bed & Breakfast, när vi i själva verket hade sett fram emot en trevlig helg i goda vänners lag där alla skulle ha bidragit till trevligheterna och matbestyr.
Det finns många, i vårt tycke, nästan dråpliga exempel på vad våra gäster har fått för sig, alltifrån att lämna skräp och bajsblöjor efter sig i badrummet (det finns en sopkorg där), till att börja bära ut möbler från gästrummet och rada upp dem i vårt vardagsrum för att det i deras tycke var för trångt, och svärfar som alltid ska gå och ändra på saker och leta i kylskåp, frys och skafferi för nyfikenhetens skull.
När vi själva är gäster hjälper både jag och min man till, och jag skulle aldrig drömma om att öppna andras skåp för att kika vad som finns.
Nu undrar jag och min man: ska vi vara glada och tacksamma att folk vill resa långväga och besöka oss och gilla läget att vi får fixa allt på egen hand, eller kan man när man har informella, goda vänner på besök förvänta sig att de kan duka av efter sig, hjälpa till att skära grönsaker inför middagen, osv? Får man säga till sina svärföräldrar att sluta husera och bete sig som om de bodde här? Har vi missuppfattat rollfördelningen totalt om vad som är kutym, eller har vi en lat umgängeskrets?
Vi kan tillägga att vi allt som oftast får tack-SMS efter besöken i stil med ”Tack för en oförglömlig helg! Detta lever vi länge på och byxorna känns trånga!” Men vi är besvikna och uttröttade och älskar ändå våra lata (?) vänner.
Svar: Bevare mig väl! vad är det för ouppfostrade, nonchalanta personer ni umgås med? De ska givetvis aldrig på eget initiativ rota i skåp och kylskåp eller börja göra mat, men vänligt fråga vad de kan bistå med: ”kan jag skala morötterna, skära upp något, duka av” osv. Att flytta möbler i någon annans hem är samma sak som att säga ”det är fult möblerat, nu gör jag om efter min smak” – förskräckande taktlöst förstås.
Men du och din man verkar lite handfallna. Husgäster på det sätt du beskriver ska varken betrakta sig själva eller av er värdpersoner ses som betalande hotellgäster. Småbarnsföräldrar som inte torkar upp efter sina barn är ju helt osannolikt – tror de att barnkräks och matspill försvinner i sommarmolnen? Självupptagna drullar!
Så nästa gång: säg till. Vänligt: ”här är en trasa så att du kan torka upp efter lilla x” – ”vill du duka av, tack” – ”blöjor läggs i soporna, det finns en soptunna vid xxx” – och så vidare. Självklara uppmaningar till de personer som gästar er och utan medförd personal bor under ert tak.
Dina svärföräldrar: det är din man som ska säga till dem att sluta kolla kylskåp och ändra saker: ”fråga gärna om det är något ni vill ha, det är vårt hem och bättre att ni säger till oss än att ni grejar själva”. Det är en enkel sak som en son måste kunna säga. Du som svärdotter ska inte säga till dem.
Viktigast är att du och din man inte låter era gäster köra med er, hunsa er och bete sig som vore ni obetald servicepersonal. Gäster, ja, men på era villkor, inte på sin egen lättjas.
Magdalena Ribbing