Fråga: Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende. Har arbetat där i några år nu och börja lära mig att det här med skvaller går upp och ner, tar aldrig slut, det bara ändrar karaktär och ämne. Skvallret som är just nu gör mig själv och kollegor illa när man till slut få höra detta.
På ett äldreboende finns det många öron och de gamla lyssnar och mår antagligen också dåligt av detta. Trots att jag arbetat på samma avdelning i några år har i princip alla mina kollegor bytts ut.
Vad kan jag göra för att stävja skvallret utan att hamna utanför?
Svar: Det är svårt att komma åt en obehaglig ”företagskultur” som det kallas när en företeelse förekommer konsekvent på en arbetsplats. Men skvaller är en närmast normal verksamhet på flertalet arbetsplatser, och kan ibland fylla en funktion som information eller diskussion med syfte att förbättra något. Förmodligen lika ofta förekommande är skvaller av elak sort som sägs enbart för att göra skvallraren själv intressant eller för att skada någon annan. Det är det senare sorten som ska motarbetas, den som handlar om individer och deras privata angelägenheter som inte har med arbetet att göra.
Du kan ständigt ifrågasätta den sortens skvallrande, alltså när någon kollega säger att ”har du hört att X gör si och så” eller ”du vet väl att X har xxxx” säger du att det har du inte hört, men det verkar inte så sannolikt.
Skvallraren blir sur och tycker att du är trist, men får sig också en tankeställare. Vid dumt skvaller om andras privata förhållanden kan du fråga varifrån den informationen kommer. Om skvallraren säger ”ja det hörde jag av X, han/hon sa att Y har själv sagt det” så frågar du om verkligen den Y som skvallret gäller skulle ha berättat detta för X.
Du kan också artigt undra varför skvallraren säger detta, ungefär ”jaså, men varför säger du det till mig?” underförstått att den förmedlade informationen har varken du eller skvallraren med att göra. Berättas skvallret för flera på en gång kan du vända dig till dessa och fråga ungefär ”oj då, har någon av er hört det där?”
Alltså relativt vänligt kräva bevis, information om källa, ifrågasätta.
Och de som bara låter den elaka skvallret pågå för att inte själv riskera något, ska tänka på att skvaller kan göra att den utsatta personen försätts i ett slags isolering på arbetsplatsen, vilket i sin tur kan få förfärliga följder. Mobbning heter det, och det är olagligt. Alltså: att bara tiga när man hör och ser sådant som man förstår är fel, är att samtycka, medverka.
Magdalena Ribbing