Fråga: Idag på Alla Hjärtans Dag var jag på ett möte där en av personerna (den med högst formell rang), började mötet med att gå runt och dela ut ett litet glansigt rött tyghjärta, ca 2 cm i diameter, hjärtat gick inte att använda till något – av noll värde. Varje person fick ställa sig upp, få hjärtat ungefär som om det vore en medalj, och sedan få en lång och innerlig kram. Jag var sist i kön av cirka 10 personer och funderade på om det gick att undvika – det gick inte – det hade blivit för demonstrativt.
Men varför måste man stå ut med sådant här gullande och förment intima beteende?
Vad är det som gör att folk beter sig på detta sätt, är det något med deras maktposition som gör att de måste demonstrera hur fina och rara och omtänksamma människor de är? Och har folk ingen känsla för när andra inte vill bli hjärtmedaljerade och kramade? Det kändes på något sätt som ett maktdemonstrativt övergrepp som man inte kan försvara sig mot.
Svar: Synd att något som är avsett som en vänlighet slår så fel! Kanske hade någon trivselkonsult/grupp tänkt ut att mötesdeltagarna just på alla hjärtans dagskulle muntras upp med en hjärtlig liten present? Och den som överlämnade den oanvändbara lilla prytteln såg det som självklart att göra det medelst kram. Enligt min uppfattning onödigt, enligt din obehagligt, men förmodligen uppskattat av någon eller rentav flera andra.
Nu tror jag inte att det var en demonstration i det ena eller andra syftet utan bara ett lite obetänksamt försök att vara trevlig. Alla människor borde tänka efter ordentligt innan de kramar andra. Ingen skulle behöva bli kramad utan egen önskan. Men TV och sociala medier ”lär” oss genom sina programledares och medverkandes ständiga kramar att det är en mänsklig rättighet, i det närmaste i alla fall. Du hade inte kunnat göra något annat än det du gjorde, motvilligt ta emot kramen.
Släng hjärtat och glöm kramen, om du förmår göra det. Tänk på hela situationen som en enfaldig hjärtlighet.
Magdalena Ribbing