Fråga: När jag och min man gifte oss ville några av våra vänner som var bjudna och med på festen tillsammans ge oss ett föremål som skulle överlämnas efter bröllopet. Vi blev förstås väldigt glada och tacksamma. Nu har det gått ett par år sedan vi gifte oss och denna present har inte infunnit sig ännu. Gästerna som också är våra närmare vänner, har flera gånger sagt att de skäms och utlovat att gåvan är “på gång”.
Vi undrar så klart över anledningen till denna uteblivna present. Jag har någon gång föreslagit dem att om det finns hinder att genomföra deras plan, kan de väl istället ge något annat.
Jag kan ibland känna mig småaktig som blir besviken och ledsen över att inte få den utlovade presenten. Men både jag och min man har börjat känna oss respektlöst behandlade av människor som varit våra vänner länge.
Snart fyller jag jämna år och jag undrar hur jag ska hantera denna situation då. Jag känner helt enkelt inte lust i nuläget att bjuda någon av dessa vänner.
Vilket tips skulle Magdalena ge i denna för oss märkliga och glädjestörande situation som påverkar vänskapen negativt? Detta är vänner som tycker om oss och vet hur man för sig. Vi är inte i någon schism med någon, men deras agerande skapar en osäkerhetskänsla hos oss och vi undrar allt oftare om de verkligen uppskattar oss som sina vänner.
Svar: Det är ju en tråkig situation, men jag kan tänka mig att era vänner tycker att det är lika jobbigt som ni. De vet ju om att de har lovat dig och din man en bröllopspresent och så har de inte klarat av att enas om föremålet eller inte lyckats hitta rätt sak eller så finns någon annan orsak. Ovanpå alltihop kommer deras dåliga samvete och din och din mans besvikelse som också uttalats när du har föreslagit en annan lösning – nej, häng inte fast vid en så besvärlig situation.
Mitt förslag är alltså att ni ”glömmer” denna uteblivna present. Försök att se paren som de trevliga vänner de är, inte som de slarviga givare som de också är! Med stor förståelse för er besvikelse tror jag i alla fall att ni skulle må bättre av att lägga den uteblivna presenten på hyllan, och inte påminna om den, inte nämna den igen till dessa vänner, men fortsätta att umgås med dem. Det har säkert inte med respektlöshet att göra, utan något annat som de inte har klarat av.
Att inte få det man har utlovats gnager, man känner sig förminskad, ointressant, struntad i. Men det blir inte bättre om man göder sin besvikelse. Du mår bättre om du bortser från denna klumpighet och är storsint, tolerant, generös i meningen att nu strunta i detta. Bjud vännerna på din födelsedagsfest. Nämn ingenting om icke-presenten. Frågar de vad du önskar dig så var inte vara spydig angående den uteblivna bröllopspresenten, säg bara milt att de inte behöver ge dig något.
Du och din man har allt att vinna på att vara hyggliga och överseende. Era vänners samvete gnager nog i dem utan er påminnelse. Och en present är ändå inte det viktigaste för en vänskap.
Magdalena Ribbing