Fråga: Några kamrater och jag hade för en tid sedan en svensexa där vi valde bort alla porraktiviteter och pinsamheter för att i stället ge oss ut i naturen där vi paddlade kanot och åkte dressin. Dessutom hann vi med ölprovning i det gröna. Eftersom den blivande brudgummen är absolutist, provades enbart helt alkoholfri öl vilket numera är en både behaglig och intressant upplevelse eftersom man idag uppnår smakmässigt mycket hög kvalitet på alkoholfri öl.
När vi efteråt skulle reda ut det ekonomiska var det en av de medverkande som tyckte att en av de svenska ölsorterna som var så förfärligt dålig (urvattnad) i smaken att han inte ville vara med och betala. Självklart kan vi andra (som visserligen också tyckte att ölen var dålig) dela på kostnaderna men jag undrar hur man ska göra i sådana här situationer.
Är det okej etikettmässigt att vägra betala för något man inte kunnat dricka för att smaken var så dålig? Borde vi andra insistera på att han betalar eller helt enkelt betala för honom och hålla god min?
Svar: Din fråga är så tjusig – en svensexa utan pinsamheter, förlustelser i naturen, alkoholfritt öl – att den gränsar till osannolikhet. Alternativt är den ett så kallat skämt. Oavsett vilket väljer jag att besvara den på allvar eftersom det kommer många frågor i ämnet delade kostnader och smitare från sådana.
Alltså: den vanliga snålheten är alltid lika trist. I det här fallet kan det knappast röra sig om några större summor, så mitt förslag är att ni andra betalar snåljåpens öl. Säg till honom att ni gör det för att ni tycker synd om honom som verkar ha så usel ekonomi att den inte klarar utlägget av dessa tior som det förmodligen handlar om. Han har ju uppenbarligen druckit av detta förkättrade öl, annars skulle han inte kunna yttra sig om det. Men låt honom se sig som bjuden på det, ni får ett överläge och i bästa fall förstår han och skäms en aning.
Allmänt: nej, det är inte okej att vägra dela i förväg överenskomna gemensamma kostnader för att någon detalj i det som ska betalas inte passar ens smak. Om vegetarianen inte vill vara med om att betala för övrigas köttbullar är det lika dumt som om karnivorerna vägrar att betala för salladen som de inte äter när det handlar om en gemensam måltid vars kostnad enligt överenskommelse ska delas av alla.
Men hur man får snåljåpar och snyltare att tänka om, det är och förblir ett olösbart problem, kan jag konstatera av frågorna till min spalt. Det som inte upphör att förvåna mig är att dessa snåljåpar och snyltare tar risken att deras vänskap, rykte, omdöme besudlas genom att de beter sig illa, vilket de rimligen måste förstå att de gör när de inte vill dela en gemensam kostnad. Särskilt ofta inträffar detta när det handlar om att dela på en transportkostnad eller en present. Ni normalt resonerande som läser detta anar inte hur många som i motsats till er anser att sådana kostnader ska delas per hushåll, inte per vuxen individ. Det är samma slags självupptagna dumhet som beskrivs i ovanstående fråga.
Magdalena Ribbing