Fråga: Vi är ett gäng som träffas några gånger per år. En i gänget, en nära väninna, A, träffade en man för en del år sedan.
Den här mannen har under två tillfällen kladdat på en annan väninna, B, under middagar. Tagit på hennes lår och insinuerat vissa saker till henne.
Vid ett annat tillfälle tafsade han på min ena dotter.
Vid ett tillfälle i somras tafsade han på min andra dotter. Döttrarna är vuxna, så dom har fräst ifrån till honom.
Men det här känns inte okej. Min fråga: ska jag tillsammans med väninnan B ställa honom mot väggen? Säga att hans beteende inte är okej.
Det svåra är att om vår väninna A får veta detta kommer hon att bli förkrossad. Antingen vill hon inte se hur han beter sig eller så går hon in i sin kokong.
Det svåra är också att väninna A troligtvis kommer att flytta ihop med mannen i fråga.
Desperat åtgärd från hennes sida?
Ska vi väninnor säga något till henne om hans beteende ? Vi är alla över 60 år.
Svar: B skulle från början ha rutit till mannen ifråga, ordentligt och högt. Nu gjorde hon inte det, men det är hon som ska säga till honom nu genast och på det skarpaste. Han kan polisanmälas om kladdandet varit/är tillräckligt grovt. Jag vet inte mer än det du skriver och därmed inte om det finns grund för en anmälan. Oavsett detta måste hans trakasserier hejdas omgående, det är absolut självklart. Även om han själv betraktar det han gjort som något slags lättsam flirt är det oacceptabelt.
Men det är viktigt att kvinnor klarar av att säga ifrån – att de själva bestämmer vem som får röra vid dem.
B ska alltså säga till mannen tydligt. Han kanske inte ens fattar vad han håller på med, en del människor är infantila eller okänsliga och föreställer sig att deras kladdande är vanlig vänlighet. Människor kan uppfatta gester på olika sätt; en klapp på axeln kan vara neutralt vänligt avsedd men kännas fel eller kränkande av den som inte vill ha den. Däremot är det en helt annan sak att röra vid någons lår – det kan aldrig tolereras om beröringen är oönskad. Att röra vid någon som inte själv vill det, i synnerhet med mer eller mindre tydlig sexuell underton, ska aldrig överses med, det måste motverkas på alla sätt.
B måste också informera mannen omgående om att hans beteende är straffbart. Han ska få veta att straffet för sexuellt ofredande är böter eller fängelse i högst två år, och att hon kan polisanmäla honom om inte kladdandet upphör omedelbart. Det kan vara det som behövs för att han ska förstå vad han gör.
Förstår han och visar uppriktig ånger kan B överväga hur hon ska gå vidare - det finns ju den mycket svaga möjligheten att mannen inte har förstått hur illa han har betett sig. Men det är tveksamt om A ska meddelas. Det kan vara att ingripa i hennes liv på ett alltför drastiskt sätt. Ni är ju alla i sextioårsåldern, och A kanske har i denne man funnit den partner hon har tänkt leva med resten av sitt liv – om du och B berättar kan det förändra allt för henne. Det är vanskligt att agera gud.
Magdalena Ribbing