Fråga: Det gäller min vuxna dotter. Hon har fött två barn.
I hennes fall har kroppen inte återtagit den form den hade innan havandeskapen. Hon har nu fått höra direkt och indirekt att hon återigen skulle befinna sig i ett ”välsignat tillstånd”. Dessa kommentarer sårar henne djupt.
Hon är så arg att hon är beredd att avbryta bekantskaper, långvariga sådana. Jag kan förstå hennes reaktion, men undrar om det kan finnas andra sätt att tackla problematiken.
Om man är gravid eller inte är väl ens egen och ens partners angelägenhet. Det kan väl inte vara en rättighet för människor att kommentera andra människors kroppar, och sen uttrycka det direkt till den som det berör eller genom ”skvaller” som förr eller senare når den som blir kommenterad?
Svar: Det är upprörande, det du berättar! Jag vet inte hur många gånger jag i min spalt har tagit upp ämnet kommentarer om andras utseende, och varje gång svarat att det är otillständigt, ouppfostrat, helt fel och ytterligt ohövligt att kommentera andras utseende annat än i positiva ordalag, eller fråga andra om de är gravida.
Det din dotter kan göra är att motfråga när någon påstår eller frågar henne om hon är gravid igen. Hon kan svara ”hur så?” och då måste den som kommenterat eller frågat säga något som ”ja, det ser så ut” eller ”jag tycker att du har en sådan mage” varvid din dotter iskallt bara säger ”jaså.” Hon ska inte redogöra för hur det är, inte förklara att hon kämpar med sin kropp, inte ursäkta sig – hon har ingenting att be om ursäkt för – utan bara låta dem förstå sin otroliga drullighet genom att inte svara eller kommentera det de säger. Ett kallt ”jaså” eller ”det var så du menade, jaha” ska räcka.
Men att säga upp en långvarig bekantskap verkar väl drastiskt. Människor är dumma men inte alltid elaka. Din dotter skulle kunna säga till åtminstone dem hon tycker om ungefär ”det är sårande att du kommenterar min kropp, låt bli det tack”.
Ack, om människor kunde hålla sig från att prata om det som inte angår dem! Men då får de väl alltför trist i sina liv som tydligen är så tråkiga att de inte har annat att tala om, förmodar jag. Att ägna sig åt att skvallra om andra eventuella graviditet är så löjligt och torftigt att man egentligen bara skulle skratta åt det.
Frågan eller antagandet att någon är gravid hör till det som varje någorlunda normalt tänkande person måste förstå är förbjudet område. Är någon gravid uppenbaras detta med tiden. Är någon inte gravid har andra inte ett enda dugg med detta att göra.
Magdalena Ribbing