Fråga: Jag och min fästman har ett par i vår bekantskapskrets som har ett stort behov av att pussas, kyssas och kramas i tid och otid. Det verkar inte spela någon roll för dem var de befinner sig. Jag blir mycket obekväm när de sätter igång med hånglandet och vet inte vart jag ska titta.
När vi är ute på restaurang med dem så kan de helt plötsligt börja kyssa varandra under så pass lång tid att jag och min fästman inte vet vad vi ska göra under tiden. Ibland börjar jag fundera på om vi också ska börja kyssas bara för att ha något att göra under deras hångelstunder.
Då är min fråga: är det accepterat ur etikettsynpunkt att hångla med sin partner i offentliga sammanhang?
Svar: Denna fråga kunde platsa i vilken TV-serie som helst, exempelvis Seinfeld kopierad på verkligheten. I väntan på att bli kallad som expert till den eller andra så kallade sit coms hoppas jag att även hånglarna läser min spalt och tar rättning.
Svar till frågeställaren: lite larvigt och omoget är det allt att bete sig som du beskriver . Det är inte hövligt eller vänligt att besvära andra med att demonstrera sina passioner. Har man vanligt hyfs gör man sådant där andra inte behöver se det – om de inte önskat att få vara åskådare vilket är en helt annan sak än den du frågar om.
Avstå alltså från att själv bete dig så egocentriskt och faktiskt obehärskat.
Du skulle kunna föreslå dina vänner lite milt och vänligt att de spar uttrycken för sina glödande känslor till dess de är ensamma.
De kommer säkert att säga ”men vi pussas ju bara” och då måste du ha en replik klar, kanske ”visst, men det blir lite mycket för oss att se och höra” eller något sådant, så att de förstår att deras beteende är störande.
En fridsam liten puss eller kram är okej, men verkligen inte hångel som du beskriver.
Eller så får du säga på ett snällt sätt ”vi kan gå ut ett tag så får ni hångla ifred, vi tycker det är er privatsak”.
Magdalena Ribbing