Har du synpunkter? Klicka på Kommentarer under svaret och logga in på valfritt alternativ.
Fråga: Har vad vi får kalla ett förhållande med en dam sedan några månader, även om vi har känt varandra längre än så. Vi ses nästan varje dag och kan vara informella i varandras sällskap. Vid en enkel restauranglunch, där vi satt mitt emot varandra, lade vi båda märke till gästerna vid bordet snett bakom mig, helt enkelt för att de talade ett språk som vi inte kunde identifiera. Vi frågade oss (lågmält) vad det kunde vara för språk, vilket föranledde mig (som har ett visst språkintresse) att i bokstavligt talat ett par minuter rikta min uppmärksamhet mot bordet där det främmande språket talades. Emellertid blev våra grannars konversation just då mera sporadisk, varför jag diskret vred mig en smula åt deras håll, för att höra lite bättre.
Om mitt sällskap framför mig satt vid ”klockan tolv”, så var jag då vänd mot ”klockan halv elva” på en tänkt urtavla. (Våra grannar befann sig ungefär vid ”klockan åtta” på samma tänkta urtavla.) Då blev mitt sällskap något irriterad och ansåg mitt intresse för gästerna vid bordet snett bakom mig vara alltför iögonenfallande. Jag ifrågasatte grunden för hennes påstående, varvid hon också hävdade att jag uppträdde nonchalant mot henne, eftersom jag inte hade blicken riktad mot henne.
Kan tyckas vara en icke-händelse, och därtill svår att bedöma med tanke på nyanserna i sammanhanget, men ändå: vad är rimligt i en situation som denna och när kan man tala om etikettsbrott? Att t. ex. ägna sig åt sin mobiltelefon i stället för sitt sällskap är för mig nonchalant och ett solklart etikettsbrott, men har jag varit nonchalant och dessutom ägnat gästerna vid det andra bordet alltför märkbart intresse eller har mitt sällskap överreagerat?
Svar: På din beskrivning förefaller du har varit lite för intresserad av dessa personer vid bordet bakom dig för att det skulle kallas artigt, både i förhållande till dem och till ditt sällskap.
Ditt lunchsällskap har rätt: man engagerar sig inte i obekanta på en restaurang i meningen att man oombedd ger dem sin uppmärksamhet. Den riktar man till de eller den man har i sitt sällskap. Restaurangen är visserligen en offentlig lokal men om någon i närheten av ens eget bord börjar gräla, gråta, prata något annat språk så ska man inte notera detta; bara om de börjar slåss ska man ingripa, åtminstone genom att tillkalla personalen.
Etikettsbrott? Nej, det var det inte eftersom det inte finns något sådant utom medveten hänsynslöshet och det verkar du inte ha visat, bara en stunds mindre lämpligt intresse för andra än den som du hade i sällskap.
Men möjligen kan också kvinnan ditt sällskap ha varit lite för självupptagen; man måste inte vara i fokus varje sekund.
Magdalena Ribbing