Fråga: Jag har just fått årets ”julbrev” från en inte alltför nära släkting i USA, och tyvärr känner jag mig provocerad och lite sårad. Kan Magdalena ge mig ett gott råd om hur man lämpligen besvarar ett brev av det här slaget?
Brevet är inte skrivet till mig personligen utan skickas till åtskilliga vänner och bekanta. Min släkting börjar med att skriva att familjen har gjort dyrbara och avancerade resor, barnen är otroligt framgångsrika inom alla tänkbara områden: skola, idrott, musik, socialt liv etc. Alltsammans broderas ut med en hel del detaljer, och brevet avslutas med att hon hoppas att mottagarna ska skryta lite tillbaka.
Eftersom min familj inte alls är lika gyllene blir det svårt att efterkomma uppmaningen. Vad gör jag nu? Ska jag berätta om min familjs vardagsliv med ekonomiska bekymmer, arbetslöshet och sjukdom? Ska jag hjärtligt gratulera till deras framgångar och kommentera enskildheter? Kan jag bara skicka ett enkelt kort med god julhälsning utan mer text än så?
Efter datautskriften finns ett handskrivet tillägg, där kusinbarnet hoppas få komma och hälsa på tillsammans med sin familj. Hur klargör man artigt att man inte vill ha besök?
Över huvud taget tycker jag den här typen av ”massutskick” där man redogör för året som gått är tråkiga och anonyma. Är det inte artigare att skriva personligt, även om det blir kortare?
Det här är väl en bagatell men jag vore ändå glad för ett tips om hur man hanterar situationen (som upprepas varje år). Jag vill inte såra min släkting men önskar inte heller få årliga skrytbrev som bara ger bekymmer.
Svar: Det låter om jag får lov att vara riktigt fördomsfull, mycket amerikanskt, det du beskriver. Massutsända mejl eller brev med utförliga beskrivningar av det liv brevskrivaren har och allt som hänt under det gångna året har blivit vanligare och kan säkert vara välkomna uppdateringar från släkt och vänner som kanske inte har hört av sig sedan föregående jul. Men det ska finnas en god relation mellan brevskrivare och mottagare, och en övertygelse om att julbrevet är välkommet. Annars är all denna information meningslös.
Och ja, du har rätt, det är förstås vänligare och artigare att skriva ett personligt brev med den information som mottagaren kan tänkas vara intresserad av. Det är mer tidsödande, besvärligare för brevskrivaren, men möjligen kan antalet brevmottagare begränsas i så fall.
Du får svårt att förklara för släktingen att du egentligen inte bryr dig om vad hon har för sig. Men du skulle kunna skicka ett kortfattat svar där du tackar för informationen (skriv inte att du är glad för den, men konstatera att du har erhållit den) och så fortsätter du med att skriva att för din del ser livet helt annorlunda ut tyvärr, med sjukdom, arbetslöshet och ekonomiska problem hos din familj, och det gör att ni inte förmår ta emot besök av kusinbarnet och hennes familj.
Det är varken skamligt eller ovanligt att vara sjuk, arbetslös eller ha ekonomiska problem – men det är inte självklart att andra förstår hur man har det, särskilt inte på långt avstånd. Din släkting har anammat en sed som kanske har sitt ursprung i USA:s många immigranter på 1800-talet som gärna ville berätta för dem i fosterlandet om lycka och guld. Men din släkting vet förmodligen inte att du har ett annat slags liv än det hon har. Därför, menar jag, måste du förklara för henne att du lever med begränsade tillgångar, utan att du beklagar dig men konstaterar att ni har olika förutsättningar och att du vill inte ha besök. Man har ingen skyldighet att ta emot besök från dem man inte har bjudit.
Förstår hon inte detta utan skriver att hon ändå gärna vill träffa dig osv, så skriv tillbaka och säg att det är inte möjligt vilket du ber att hon förstår. Säkert upphör de enligt min uppfattning högst onödiga skrytbreven då.
Magdalena Ribbing