Fråga: Jag är en 25-årig kille och i min familj har vi alltid tidigare firat jul med släkten. Alltid någon eller några av mina föräldrars syskon och deras familjer, vilket har varit mycket trevligt. De senaste åren har vi dock firat jul ensamma. Alltså bara jag, mina föräldrar och mina syskon. Detta har gjort mina jular ganska meningslösa känner jag. Får inte ut något av det och det känns som en vanlig familjemiddag där ingen har något att prata om.
Jag har även glidit ifrån dem mer och mer på senare år. Jag åker väldigt sällan hem och hälsar på, trots att jag bor relativt nära jämfört med mina syskon (som i sin tur åker hem var och varannan helg). Jag har inte detta behov av att träffas. Detta har vi nyligen haft diskussioner där jag mellan raderna får höra att ”du får göra som du vill men vi skuldbelägger dig om du gör så”.
Alla i familjen är vuxna och utflugna sen länge nu (inga nya barn heller), så i år tänkte jag helt enkelt hoppa över julen. Alternativt fira ensam med lite enkel julmat och mys framför Kalle Anka.
Hur berättar man en sådan sak? Jag vet nämligen att det kommer bli ett himla liv om hur självklart det är att komma hem på julen. Jag kommer bli utskälld både tre och fyra gånger samt få en massa gråtfärdiga samtal om varför jag gör som jag gör.
Svar: Julen är en utpräglad familjehögtid och det är svårt att dra sig ur gemenskapen utan att därmed förorsaka andra sorg och besvikelse. Enklast och kanske bäst på sikt är att du anpassar dig denna enda dag till vad som är så förväntat, alltså att du kommer hem till dina föräldrar ett par timmar. Du tycker att det är roligare att sitta hemma hos dig med ditt eget julfirande, men man kan inte alltid göra precis som man vill – inte heller beträffande sin familj.
Men om du absolut vill vara ensam kan du säga som du känner, att julfirandet har förlorat sin mening för dig: ”därför hoppas jag att ni vill förstå att jag tar time-out från julen med familjen i år, så får vi se vad som händer nästa år”. Då har du också förberett din familj på att du kanske inte heller nästa år kommer till julgemenskapen. Eller så gör du det!
Magdalena Ribbing