Fråga: Jag har ett känsligt problem. I både inofficiella och officiella sammanhang som jag deltagit i diskuteras ofta nyhetshändelser.
Ibland handlar det om våld och jag tycker inte att det är särskilt lämpligt på till exempel en bröllopsfest. Jag har själv utsatts för svåra övergrepp och jag lider av en sjukdom till följd av det och detta skapar rejäl ångest då otäcka våldsbrott kan diskuteras som vilket ämne som helst. Jag har, då jag fått svår akut ånges,t blivit mycket irriterad (och ledsen!) och sagt något snäsigt då känslorna tagit över. Det vill jag inte!
Vid ett annat tillfälle då jag blev mycket ledsen nämnde jag att jag själv har erfarenhet av sådant, vilket jag egentligen inte vill då det är ett svårt ämne för mig. Då har personen ifråga undrat vad jag utsatts för, något som är väldigt personligt för mig. Fräckheten!
Jag kräver absolut inte att ett samtal ska anpassas efter mig men det kan väl inte bara jag som tycker att obehagliga våldsbrott inte är lämpliga samtalsämnen vid en middag? Hur ska jag agera för att på ett ej så oartigt sätt byta samtalsämne och försiktigt påpeka att det är något människor kan ha ont av?
Svar: Givetvis ska inte obehagliga ämnen föras på tal i sällskapliga sammanhang annat än då det är befogat; vilket det inte är vid en festlig middag. När någon är obetänksam eller dum nog att börja tala om något sådant kan du genast, innan det har hunnit bli ett obehag, vänligt avbryta och säga ungefär ”ursäkta men kan vi byta samtalsämne tack” – du ska absolut inte förklara varför det berör dig personligen, det är verkligen din ensak, men tydligt markera att detta inte är ett ämne att diskutera vid en festlig sammankomst.
Du behöver inte säga mer än så, alltså en uppmaning att byta ämne. Övriga får tro vad de vill. De som är idiotiska nog att fråga dig varför kan du bara se på utan att svara.
Människor måste förstå bättre än att bara babbla på utan att tänka på att det de säger kan vara hemskt för någon annan närvarande.
Magdalena Ribbing