Fråga: Jag arbetar på en liten arbetsplats – vi är totalt tolv personer – där jag och min man tillsammans med en annan person äger och driver företaget och där övriga nio är anställda. En av de anställda skall nu gifta sig och har tydligen bjudit in sina åtta kollegor men inte oss tre ägare till bröllopet. Detta kan väl i och för sig tyckas märkligt, men det antar jag att man får acceptera även om jag själv inte hade gjort på samma vis – det riktiga tycker jag är att antingen bjuda alla eller ingen när det rör sig om just en liten arbetsplats.
Min fråga gäller dock främst diskussionerna avseende bröllopet som nu äger rum på luncher och i fikarummet – de blir svåra att förhålla sig till för oss som inte är inbjudna. Hur ska man bete sig på bästa sätt här? Ska vi ”låtsas som det regnar” och inte nämna något alls eller ska vi delta i diskussionerna och diskutera allt från toastmasters till klädsel på samma sätt som de övriga på kontoret? Och bör vi i detta sammanhang betona att vi inte är bjudna – jag vet inte om detta är allmänt känt eller ej?
Svar: Visst vore det mest rimliga och korrekta att bjuda alla elva på arbetsplatsen. En visserligen osannolik möjlighet till förklaring är en gammal artighetsorsak till att ni ägare inte är bjudna, och den handlar just om skillnaden mellan ägare och anställd. Förr skulle det inte ha varit naturligt att bjuda sin chef på fest utan att först ha varit inbjuden till chefen på någon form av tillställning. Det var alltså chefen som skulle ta initiativet till att umgås. Nu är ju detta verkligen totalt förlegat (alltså borta ur verkligheten, understryker jag för alla hugade kritiska kommentatorer som föredrar att tro att jag förespråkar detta), och jag ser inte något vettigt i att inte bjuda er tre ägare när övriga är gäster.
Samtidigt kan ju inte ni tre låtsas som om ni ingenting vet om detta som alla övriga pratar om. Jag föreslår att ni möter detta med naturliga kommentarer. Exempelvis när något bröllopsrelaterat kommer på tal kan du och din man och den tredje ägaren säga något åt det här hållet ”ja, även vi som inte ska vara med på festen har en åsikt och den är att …” och så vidare med samma mönster för övriga frågor.
Men väldigt viktigt är att vara vänlig, inte visa minsta antydan till sura miner, ingenting om att det hade varit roligt att få delta, utan betrakta det som självklart att alla inte kan bjudas på alla kalas. Den onödiga åtskillnaden chef-anställd i detta fall kan du, din man och den tredje ägaren låta bli att låtsas om.
Magdalena Ribbing