Om svenska flaggan
Nationaldagen, oftast kallad som förr Svenska flaggans dag, den 6 juni blev fastställd nationaldag först år 1983 och helgdag år 2005. Datumet är valt därför att den dagen år 1809 undertecknade Karl XIII den nya regeringsformen som ersatte det gustavianska enväldet med maktfördelningsprincipen. Och den 6 juni år 1523 valdes Gustav Eriksson av Vasaätten till Sveriges kung.
Svenska flaggan i sig är ännu äldre, kanske fanns den redan på 1100-talet men ungefär så som den ser ut nu är den från 1500-talet. Den har av justitiedepartementet bestämda färger och inbördes mått och är en symbol för nationen Sverige. Som sådan ska flaggan hanteras med respekt. En urblekt eller trasig flagga ska inte användas. Att bruka svenska flaggan som sport- eller badhandduk, servett eller klädesplagg är inte vad som menas med respektfullt, antingen den är hel och brukbar eller utsliten.
Det var och är ytterst olämpligt att använda en utnött svensk flagga till kläder, mattrasor eller annat – den bör förstöras.
Däremot kan man mycket väl ha blått och gult tillsammans i kläder, inredning, dukning, bara det inte ser ut som en regelrätt flagga. Att välja sin nations färger i klädseln är inte ovanligt för nationens representanter när dessa syns i offentliga sammanhang.
Svenska flaggan fanns alltid med i de gamla krigen som en signal till trupperna: här finns de svenska krigarna och kanske även kungen. Fiendens nationsflagga var en av de mest betydelsefulla erövringarna i krig; den som tog flaggan hade vunnit striden.
En flagga hissas och halas på en fast stång. En fana är flaggduken fäst på en mindre stång som kan bäras. En vimpel är långsträckt med ett blått och ett gult fält avsmalnande mot spetsen; även vimpeln fästs på en fast stång. Den tretungade flaggan används bara av kungahuset och försvarsmakten. Banér kallas den fyrkantiga flaggduk som fästs på en kort stång och är ett militärt fälttecken.
När flaggan hissas ska flaggduken bäras och inte röra vid marken, när den halas ska den vikas så att det gula korset döljs av det blåa i flaggan – och inte heller då får man låta flaggduken falla på marken.
Numera är det inte lika viktigt med tidpunkterna för hissande och halade av svenska flaggan som förr, då gällde principen att det skulle vara dagsljus när flaggan var hissad, vid det klockslag då mörket ansågs falla måste flaggan halas. Nu kan man ha flaggan uppe även nattetid, men då ska den rätteligen vara belyst.
Det är inte tillåtet att ha svenska flaggan på samma flaggstång som en annan flagga. Inte heller får man skriva något på flaggan.
Magdalena Ribbing