Fråga: Jag är med i en grupp på ett 30-tal personer som ofta har kontakt via mejl och ibland skickar någon av oss en inbjudan till hela gruppen om att gå på kvarterspuben eller gå och simma eller t ex följa med på en utflykt till något.
Själv brukar jag, om jag svarar ja, göra ”svar till alla”, så att de andra kan se att jag kommer (för att det kanske uppmuntrar dem själva att komma – eller tvärtom!). Om jag inte kan komma däremot, så svarar jag bara till den som bjudit in.
Nu är det så, att de andra i gruppen som ofta tackar nej, och i sitt nekande svar, som de skickar till alla, lägger till en lång utläggning om vad de ska göra i stället. Alltså skälet till att de inte kan komma. De kan ha tvättstugetid,lovat att passa syskonbarnen, eller vad som helst som de ger en lång redogörelse för, i stället för att delta i det de bjudits in till.
Jag tycker detta är irriterande.
Hur skulle det ha gått till förr i tiden förresten, när inbjudan kom med posten? Man skulle alltså först ha tagit reda på vilka andra som var inbjudna och sedan skrivit brev till dem alla om att man inte kan komma på tillställningen samt noggrant beskrivit vad man skulle göra i stället. Vad är vettigt när många personer bjuds in med ett och samma mejl?
Svar: Vettigt och rätt är att svara alla i en grupp med det slags inbjudan som du refererar till, ja eller nej. Men fel är att besvära alla med långa och faktiskt onödiga förklaringar till ett nej-tack. Alla är rimligen inte betjänta eller ens intresserade av att få veta exakt i detalj varför någon inte kan vara med.
Förr i tiden svarade man skriftligt på en skriftlig inbjudan: ”tack för vänlig inbjudan till xxxx datum-tid, som jag tyvärr är förhindrad att närvara vid.” Några utförliga redogörelser för orsaken gavs inte, men ville man ange en orsak kunde man göra det, exempelvis skriva ”på grund av utrikes resa” eller ”på grund av tidigare antaget åtagande”.
Men vad du ska göra för att hejda dina långsvarande vänner vet jag däremot inte – om det inte räcker med att du i en tyst suck ger sjutton i att läsa hela mejlet?
Magdalena Ribbing