Fråga: Varje gång vi bjuder mina svärföräldrar hem till oss på middag, så vill de aldrig vara till besvär. Så till den milda grad att det är irriterande. När en drink innan maten förbereds, säger de att de inte vill vara till besvär, det behövs ingen drink. Fast sedan dricker de den gärna. Sist sa jag att jag skulle börja med förrätten och då behövdes det verkligen inte göras någon förrätt för deras skull. Ingen efterrätt heller, för den delen. ”Inget besvär för vår skull!” Dock så brukar de äta alla rätter med god aptit.
Jag blir lite irriterad av detta. Vi som bjuder har redan haft besväret att planera måltiden, köpa mat och tillhörande dryck och det känns lite tråkigt att de säger att de egentligen inte uppskattar det. Vilket jag tycker att de gör. Jag kan tänka mig att de å sin sida tycker att de är artiga.
År detta verkligen ett uttryck för artighet – att få oss att truga på dem maten? Ska vi köpa pizza nästa gång? Med kranvatten till. Det är ju inte så besvärligt.
Svar: Ett inte helt ovanligt problem – många har fått lära sig från barndomen att undvika att ställa till besvär för någon, att vara blygsamma och diskreta. Det må ha varit önskvärda dygder en gång i tiden, men knappast i dag. Nutida gäster vet att de erbjuds det bästa huset förmår och är tacksamma över detta, men skulle inte vilja trugas.
Förr var det god sed, och faktiskt det enda tänkbara, att värdpersonen frågade gästen ”vill du ha” varvid gästen skulle svara ”nej tack, det är så bra ändå.” Värdpersonen skulle då fråga en gång till och få samma nej tack, varpå frågan skulle ställas en tredje gång och äntligen få det ”ja tack då” som gästen ville ge från början. Men det hade setts som glupskt och ohövligt att inte låta sig trugas dessa tre gånger. Samma mönster följs av dina svärföräldrar, de är ytterst försynta eftersom de uppfattar att det är vänligt och artigt att bete sig så. Men du är en generation yngre, du släpar inte på denna förlegade tradition utan blir irriterad över deras sätt, vilket är förståeligt (och lika irriterad verkar du bli över att de trots detta äter din mat med god aptit!)
Du kan försöka förstå deras situation, att de gör så gott de kan för att vara trevliga, artiga och vänliga enligt sin uppfostran.
Däremot verkar ditt sätt inte riktigt praktiskt när svärföräldrarna kommer på middag. Du vet ju hur de är, så varför alls säga att nu ska du förbereda eller hämta si eller så? Se istället till att drinken före maten är klar när svärföräldrarna kommer.
Börja inte tillreda förrätten när svärföräldrarna redan har anlänt – du kan väl hitta något som du kan laga innan de kommer, kanske rentav ställa fram på matbordet i förväg. Efterrätten kan du säkert ta fram när det är dags, utan att säga något innan om att du ska hämta den osv.
Lite undrar jag över din partner, svärföräldrarnas barn. Hjälper inte vederbörande till med maten? Inte ens med att ta fram rätterna? Din partner kunde enkelt säga ifrån på ett milt sätt till sina föräldrar när de börjar med sitt att inte vara till besvär: ”men nu har vi tillrett detta och det står på bordet, så varför skulle det vara ett besvär?”
Då kanske budskapet går fram att bjuder man hem gäster, föräldrar eller andra, är det en glädje att laga mat till dem, och det enda som är besvärligt är gästers tjat om att inte vara till besvär.
Magdalena Ribbing