Fråga: På vårt företag förekommer det var och varannan vecka att någon fyller jämt eller ska gifta sig. Varje gång mailas det ut från HR att man som anställd förväntas skänka pengar till gåvor. ”Swisha 40 kr eller mer till Annas bröllopspresent”, t ex.
Jag känner inte alla på jobbet privat och jag har inte något intresse egentligen av att sponsra deras presenter. Samtidigt förstår jag att det är trevligt att från företagets sida visa uppskattning och att man från ledningens sida vill gratulera. Men, kan man inte förvänta sig att företaget står för fiolerna? En blombukett eller chokladkartong kostar inte speciellt mycket, men för oss som kanske inte har vare sig lust eller råd att i tid och otid köpa presenter till folk vi knappt känner blir det lätt lite irriterande. Låter jag som en snåljåp? I detta fall tycker jag att det är mitt företag som är snåljåpen.
Svar: Det är knepigt med insamlingar på jobbet! Man vill inte framstå som ogin men har inte heller anledning att ge pengar till någon som man knappast känner. Ta upp det här med fackklubben som jag antar finns, eller andra anställda. Bäst är att diskutera ämnet på ett möte, ni har kanske både formella och informella sådana? Föreslå att insamlingarna avskaffas på det sätt som de sker nu. De arbetskamrater som vill ge en present till den närmare bekant som fyller år osv kan ju göra det utan organiserad insamling.
Någon måste börja ta i denna besvärliga företeelse. Det är inte snålhet från din sida utan ett vettigt tänkande. Att de som inte är bekanta med jubilarerna ska samla in till en present är fel – och lite märkligt är att man från ledningen engagerar sig i att arbetskamraterna samlar in pengar till varandra! På Dagens Nyheters redaktion där jag tillbragte många decennier bestämde journalistklubben en gång att insamlingar endast skulle ske vid femtioårsdagar, inte för andra tillfällen. Det fungerade bra.
Företaget kan gärna uppvakta jubilarer men det har ingenting att göra med insamlingar från kollegerna.
Magdalena Ribbing