Presenter är ett ständigt problem. Vad ska man ge, kan man ge något annat än det som önskas, hur delar man kostnaden för en gemensam present? Spalten tar i dag upp ett par av dessa frågeställningar; behovet av svar på detta slags frågor är uppenbart även om några av spaltens stamgäster kan tycka att de är tjatiga upprepningar.
Fråga: Vi ska ge en present till en vän som firar födelsedag tillsammans med en kompis, som vi inte känner. Hur ska vi göra med present till denna kompis? Vi är några vänner som ska dela på presenten och ingen känner vår väns kompis, men det känns konstigt att komma till festen utan att ge även honom något.
Svar: Allt fler passar på att dela sina fester med en vän. Kostnaden för en stor fest blir ofta för hög för en enstaka inbjudare. Särskilt födelsedagsfester är vanliga ”delkalas” liksom examensfester. Det är utmärkt att man delar på en fest, och det finns inte något mindre generöst eller fint med ett delat värdskap. Ingen förväntar sig att gäster ger båda eller alla inbjudarna likvärdiga födelsedags- eller examenspresenter. Man resonerar enligt vänskapskraften: den man är nära vän med ger man en lite finare present, de värdpersoner som man inte känner väl eller inte känner alls får något enklare. Jag brukar föreslå något i stil med en påse fint godis, en nyutkommen pocketbok, någon konserverad delikatess. Fint inpackad med rosett och ett litet lyckönskningskort fungerar något av detta utmärkt.
Alla presenter ska förses med ett lyckönskningskort med givarnas namn trots att de överlämnas personligen.
Fråga: Finns det något som är fel att ge i present enligt etikett?
Svar: Allt som kan ställa till krångel för mottagaren eller kräver konstant skötsel är fel. Alltså ger en vettig givare aldrig daterade biljetter till något evenemang, husdjur, inte ens vandrade pinnar, sköldpaddor eller akvariefiskar, föremål, böcker eller klädesplagg med pornografisk eller sexistisk prägel, matvaror som måste konsumeras omgående som tårtor, färskt bröd, frukt. Helst inte heller krukblommor om man inte är säker på att mottagaren vill ha sådana. Avsikten med en present är att mottagaren ska bli glad och överraskad, inte egentligen vad givaren tycker är roligt att ge. Bidrag till välgörande ändamål är rätt om man är mycket säker på att mottagaren uppskattar just detta, men är man osäker på det ska man inte ge en sådan present.
Fråga: Vi är några som delar på en bröllopspresent till gemensamma vänner. Några av oss vill dela per hushåll, men jag är singel och tycker att jag då får betala mer. Hur gör man?
Svar: Enkelt svar på en ofta återkommande fråga: kostnaden delas självklart per individ. Att två personer bor tillsammans eller är ett par gör dem inte till siamesiska tvillingar, de är två personer i en frivillig gemenskap. De par som hävdar att de ska betala samma summa som singlarna tvingar därmed den som lever ensam att stå för en del av parets kostnad. Sådana par beter sig totalt självupptaget och girigt vilket dels är fel, dels ger dåligt rykte.
Fråga: En kompis önskar sig pengar i bröllopspresent, det står på inbjudan ”obs. inga presenter, vi önskar oss bidrag till vår bröllopsresa” och ett kontonummer. Pengar är väl också en present? Måste man ge pengar? Jag hade tänkt ge en träskål som jag har snidat.
Svar: Det har blivit vanligt att just brudpar önskar sig pengar (jag hörde om ett par som önskade sig amorteringar på sitt bostadslån) och det gör att givarna knappast kan strunta i det. Förr var det inte tänkbart att ge pengar till vuxna personer som försörjde sig själva, det sågs som nådegåvor. Men en stor majoritet av dagens brudpar har redan bott ihop, skaffat sig ett gemensamt hem och behöver inte de brödrostar eller grytor som brudparen förr fick.
Pengar är verkligen en present, det här brudparet skulle ha skrivit ”inga föremål” istället. För givarna är det kanske trots allt inte så viktigt att de får ge den där vasen eller salladsbesticket som de annars skulle valt, utan att istället sätta in motsvarande summa på angivet konto. Det är som sagt mottagaren som ska bli gladast, inte givaren. Men: en presentönskan kan inte likställas med ett ovillkorligt krav. Din träskål är en personlig present som du kan ge istället för pengar – för mig låter det jättefint. En viss risk är att brudparet inte uppskattar den till fullo, men det är du som känner paret och vet om skålen blir till glädje.
Magdalena Ribbing