Fråga: Vi går gärna på kondis och väljer då ofta Napoleonbakelse även om den är svårt att äta på ett snyggt sätt.
Den rosa ovansidan är hård och seg. Undersidan är också hård och seg. Däremellan god grädde och sylt.
Bakelsegaffeln underlättar inte ätandet, bakelsen havererar. Ska man äta den rosa ovansidan först, för hand?
Kanske sax skulle underlätta – men det finns inte på kondis.
Har Magdalena något tips om hur man ska bete sig för att det inte ska bli för kladdigt?
Svar: Du kan ägna några kondisbesök till rekognosering av vilka konditorier som håller sig med Napoleonbakelser vilkas över- och underskikt av smördeg (egentligen mille feuille, tusen blad) är korrekt spröda, inte felaktigt hårda och sega som de du beskriver. En metod för intag av Napoleonbakelser utan storkladd är att vid beställningen be om en kniv och skära rakt ner genom alla lager en relativt liten bit i taget av bakelsen, från kortsidan. Med gaffelns hjälp hålls läckerheten stilla under trancherandet. Visserligen pöser grädde och kräm ändå ut runtom, emellertid mer hanterbart, och man får det som är avsikten med en delikatess: alla smaker förenade i munnen.
Det går också att använda enbart gaffel, om man nu inte vill eller törs be om en praktisk kniv. Då sticker man gaffeln rakt ner så djupt den når, en liten bit i taget från kortänden så att bakelsen samtidigt som den avstyckas håller sig lugn på assietten, med något mer gräddpös än om man hade använt kniv.
Bageriförbundet har rekommenderat att man lägger bakelsen ner för att sålunda kunna dela den smidigare på tvären. Det ärevördiga konditoriet Vetekatten med flera råder kunderna att lyfta av det översta skiktet, lägga det vid sidan om på assietten och dela det i bitar som tillfogas fyllningen. Båda dessa metoder strider mot god bakelsed. Ingen gäst vare sig på konditori eller i privathem ska åläggas att välta eller radikalt ändra form på det som lagts upp för att ätas.
Sked? Vore katastrofalt för en Napoleonbakelse.
Magdalena Ribbing