Två frågor om bordsbeteende.
Tandpetande?
Fråga: Tidigare var det vanligt att det stod tandpetare på borden när man åt ute. Vi har delade uppfattningar om detta i bekantskapskretsen. Någon tycker att det är självklart att utföra tandrensning vid bordet, andra tycker det är helt oacceptabelt.
Vad är etikettsregeln gällande detta?
Svar: Detta är en kär gammal fråga som återkommer med ojämna mellanrum. Ingen som vill framstå som behaglig petar tänderna i andras sällskap. Det hjälper inte att hålla ena handen för munnen eller hålla servetten framför – det syns, och hörs i värsta fall, vad som pågår.
Tandpetande är en syssla för ensamseglare, brukar jag svara. Det ska ske undanskymt, andra måste besparas åsynen av någons rotande efter matrester i munnen.
Tandpetare på restaurangbord beror på att gäster vill pilla iväg matrester omgående. Det finns de som tycker att det är rimligt att rota runt i tänderna när andra ser det. Men man måste inse att det är en verksamhet som lätt äcklar omgivningen. Man kan jämföra med tandtråd, den har också en rensande effekt men används sällan i sällskapslivet. Har man obekväma matrester i munnen får man diskret lämna bordet och sällskapet en kort stund och peta loss skräpet i ensamhet.
Alltså är svaret på din fråga ett bestämt nej, det är varken korrekt eller trevligt att peta tänderna när andra ser det.
Vinsörplande?
Fråga: När man är på en vinprovning – jag ordnar sådana – och analyserar och provar olika viner förekommer visst sörplande.
Det har att göra med att man just i provningsögonblicket när den lilla vinklunken befinner sig i munnen vill sörpla till lite för att spola runt vinet i munnen och syresätta lite extra så att så många smaklökar ska kunna känna av vinet innan man sväljer, eller för den delen spottar ut i där för avsedd spottkopp.
Detta beteende tror jag är något man lägger sig till med som sommelier och kan bli rutin när man ska prova många viner i en följd.
Jag får ofta frågan om detta sörplande och mitt svar brukar lyda ungefär:
Man sörplar vinet litegrann för att maximera smakupplevelsen, men absolut inte om man är bortbjuden på en finare middag då det serveras dyra viner. Sörplande av vin vid fina middagen skulle uppfattas lite märkligt och aningen ovårdat.
Svar: Vinprovning är en helt annan sak än vindrickande i sällskapslivet. Precis som du skriver vore sörplande liksom snurrande av glaset och inspekterande av färg och arom osv högst oartigt vid en middagsbjudning, det skulle kunna tydas som ett ifrågasättande av värdpersonens val av vin. Och det har ingen betydelse om det gäller fint och dyrt vin eller enkelt lådvin, som gäst avstår man från allt slags kontroll av det som bjuds. I vinprovningen ingår sörplande, doftande och annat plus spottande; helt motsatt vad som sker vid en middagsbjudning.
Många tror att det är artigt att visa engagemang men som gäst dricker man vinet utan att ägna sig åt vinprovarens undersökande manér. Ibland ser man middagsgäster som utför snurrande av glaset, sörplande, doftande osv med inkännande min och utrop typ ”aah.” De skaffar sig måhända en ökad smakupplevelse men gör sig också ganska löjliga i sin oartighet.
Magdalena Ribbing