Fråga: Jag och min sambo har en diskussion om huruvida jag reagerade på ett korrekt sätt i en situation i en kö på en livsmedelsbutik. Jag hade plockat upp sista varan på bandet ur min korg i avvaktan på att kunden före mig skulle bli klar. Jag böjde mig för att plocka upp en kasse när kvinnan bakom mig samtidigt tog bort min korg från stället som hon med tydlig röst förkunnade ”att så gör man för att underlätta för nästa kund….” Tydligen var det viktigt att för henne att få upp sin korg snabbt. Jag valde att inte göra annat än att i lugn ton fråga om om hon hade haft en bra dag?
Hon svarade inte.
Syftet med min kommentar var att visa att henne att tonen och hennes agerande var lite onödigt men min sambo anser att jag agerade för argumentativt.
Hur skulle jag har agerat?
Svar: I synnerhet i livsmedelsbutikernas köer frodas på grund av stress, brådska, trötthet såväl ilska som irritation, ibland befogat, ibland onödigt. Det du beskriver verkar höra till den senare kategorin. Men det är mycket vanligt att en kund som tömt sin korg på varor inte ”ser” att den som är näst i tur kan behöva ställa upp sin tunga korg utan låter den tomma korgen stå kvar, eller ställer sin portfölj-handväska på stället i total självupptagenhet. Den kritiska kvinnan kanske hade drabbats av ett antal sådana obetänksamma medkunder och orkade inte vänta ut dig?
Du uppfattade hennes kritik som onödig vilket den i sak var, du hade tydligen avsett men inte hunnit ta undan din korg, och då förmådde du inte säga ”tack” eller ”ursäkta” eller något som hade lugnat den irriterade kvinnan utan tog till en syrlighet som givetvis inte förbättrade läget.
Men jag tycker inte att det du sade var så dramatiskt i sammanhanget. Du hade kunnat avstå – men det är inte något stor sak.
Magdalena Ribbing