Fråga: Jag är med i en syjunta, där en av medlemmarna absolut vill att vi under sommarhalvåret har våra träffar i hennes torp i skogen. Det är en dam på 70+ som inte är så noga med att hålla rent omkring sig. Golvet i hela huset är täckt av muslort. Heltäckningsmatta i ena rummet gör inte saken bättre. Köket är smutsigt och ostädat, diskvattnet ser snarare ut som avloppsvatten. Hon torkar aldrig av bordet, inte heller sätter hon fram assietter eller servetter som man kan lägga sin smörgås på. Hon vill dessutom bjuda på maten när vi är där. Tanken på att hållas med mat i ett kök som detta ligger bortanför mina hygienkrav. Själv klarar jag inte av att äta det hon bjuder på. När vi försöker föreslå att vi kanske ska ses på andra ställen blir hon stött.
Finns det någon elegant lösning på detta dilemma? Vi vill ju inte såra damen ifråga, men resten av oss tycker det är obehagligt att vistas där. Vi sitter utomhus för det mesta. Vi vill ju inte heller lösa upp syjuntan som har ett 20-tal medlemmar.
Svar: Om du inte har överdrivit bristen på städning verkar det närmast mirakulöst att torpvännen har överlevt sin hygieniska misär.
Andras brist på städning har varit uppe förr i spalten, men det du beskriver låter extra obehagligt. Givetvis ska ni inte bege er till er vän under dessa omständigheter. Någon vare sig elegant eller särskilt snäll lösning på problemet finns nog inte – jag har ett par förslag som hur vänligt de än framställs kommer att såra torpvännen.
Förklaringen till torpvännens städbrist kan vara att hon är så pass gammal att hon inte orkar notera hur lortigt hon har det, än mindre göra något åt det. Men det innebär inte att ni andra ska behöva bli sjuka eller äcklade, så långt ska inte en vänskaplig hygglighet sträckas.
En möjlighet är att ni insisterar på att få ta med er egen mat och dryck, artigt och ihärdigt säger nej till hennes erbjudande om mat och kräver att få sitta utomhus vilket förutsätter en viss insats från vädrets makter; medför paraplyer.
En annan idé som jag tror mindre på eftersom den innebär en del besvär för er, är att ni alla kommer dit med skurborstar och såpa och glatt säger att nu är det städdag, varpå ni tar itu med eländet så att torpet blir möjligt att vistas i.
Fungerar ingenting annat måste ni säga snällt men tydligt till henne att ni föredrar att vara på andra platser. Sannolikt blir hon stött och då får den av er andra som har de bästa diplomatiska talangerna i vänlig ton säga till henne som det är: ”vi förstår att det är jobbigt att hålla rent här, men vi har svårt med att det faktiskt är ganska smutsigt och eftersom vi gillar dig umgås vi hellre med dig någon annan stans”.
Hon kanske säger ”vadå lite smuts, så är det på landet, det har ingen dött av.” Och säkert kommer hon att bli väldigt ledsen för att hennes kära torp inte duger till hennes syjuntevänner, det kommer att kännas kränkande för henne. Men klarar man inte att hålla elementär hygien i sitt hem får man stå ut med att ens vänner/föreningskamrater inte vill umgås i muslort.
Magdalena Ribbing