Fråga: När jag sitter på bussen händer det lite för ofta att den som sitter bredvid mig sätter sig väldigt bredbent, och även tar upp delar av mitt säte. Det är (tyvärr) nästan alltid en man och för mig som ung tjej händer det ganska ofta. Dessa personer tar i värsta fall sådan plats att jag får sitta med hopkurade ben lutad åt sidan, medan personen bredvid mig då har ett gap mellan sina.
Enligt min åsikt är detta ohyfsat men troligtvis är personen inte medveten om detta, eller tror att det inte gör någon större skillnad, men för mig handlar det om min personliga integritet och utrymme. När jag blir inklämd på det sättet känner jag mig trängd och sårbar vilket inte är trevligt överhuvudtaget. Människors kroppsspråk säger något om vilken maktposition man har i samhället.
Då jag tyckt att det har varit så pass frustrerande att ibland behöva sitta så instängt eller så långt ut på kanten, har jag ibland försökt att göra likadant som den andre, genom att breda ut mina ben för att försöka markera att jag också sitter där. De personer bredvid mig har inte synbart reagerat, i alla fall har ingen ännu flyttat på sig. Jag vill inte breda ut mig alltför mycket heller då det i dessa fall blir mycket kroppskontakt vilket inte känns så bekvämt med en främling på bussen, även om jag försöker uppmärksamma situationen.
Min fråga är då hur jag ska uppmärksamma dessa personer på detta utan att det ses som en provokation?
Svar: Du beskriver något som inte är särskilt ovanligt men likafullt obehagligt. I Ribbings etikettskola intill min spalt finns ett inslag om trafikhyfs där jag tar upp detta trista fenomen.
Bästa sättet om du inte kan byta plats eller orkar stå upp under resan är att artigt säga till den bredbente (eller bredbenta) ”ursäkta men kan du maka åt dig så att också jag får plats tack”. De flesta blir generade och klämmer ihop benen litegrann. Som du skriver, en del är nog inte medvetna om hur de sitter.
Du ska absolut inte göra motsvarande bredbentgest mot den som bresar (verbet för att sitta eller stå bredbent) eftersom det kan tas som en invit till kontakt istället för det avsett motsatta.
Så: en kall, artig uppmaning i lagom låg ton är bäst. Blir svaret ”vadå, jag sitter som jag vill” så kan du inte göra annat än att resa dig och flytta dig till en annan plats, eller stå upp. Man ska akta sig för att provocera människor publikt så att andra flinar åt dem, det skapar försvarsattityder hos den provocerade och då kan det bli jobbigt.
Men du kan också om det är möjligt, placera din väska eller bag eller påse eller vad du har med dig, på den del av ditt säte som vetter mot den bredbente (eller bredbenta). Säger vederbörande då något surt kan du säga milt ”det här är min plats som jag har betalat för”.
Magdalena Ribbing