Fråga: Jag har en fundering i ämnet hyfs och stil. Jag tycker att det är viktigt att kunna uppföra sig i det offentliga rummet och att vissa saker tillhör god ton, t.ex. att inte ha keps på sig vid middagsbordet. Kan bli väldigt irriterad på människor som har keps i lunchrummet eller som kommer till hotellfrukosten i träningskläder. Har därför börjat fundera varför jag blir irriterad på dessa individer och sådana vanor.
Att dessa individer har keps på sig inomhus stör ju egentligen inte mig fysiskt. Det är ju inte så att jag inte kan äta min mat på grund av deras huvudbonad, inte heller luktar de svett i sina träningskläder och därmed skulle fördärva min måltid. Dock tycker jag att det är ofint och respektlöst.
Så min fråga är väl helt enkelt att vad, i det offentliga rummet, förväntas jag ”stå ut med” och vad är faktiskt ovett?
Svar: En svårbesvarad filosofisk fråga! Det kan vara så att du liksom många, många andra, uppfattar det som nonchalant mot övriga att några inte beter sig som förväntat i en gemenskap, som det ju är när man delar lokal med andra. Det spelar ingen roll om dessa andra är obekanta, man befinner sig ändå i deras närhet och ingår därmed i ett sammanhang med dem.
Att så många män har mössa, keps, hatt inomhus kan också komma från de mängder av artister som alltid uppträder med mössa, hatt eller annat på huvudet, hur mycket inomhus de än är. Det bör räknas till artistklädsel och ska bortses från. Men tänk artister som exempelvis Sven-Bertil Taube, Esa-Pekka Salonen, Loa Falkman privat med keps inomhus, på krog eller åhörare av konsert eller på bjudning – nej, just det, det går inte.
Kanhända har det yngre gardet inte fått lära sig huvudbonadshyfs, utan tänker sig att det de har på huvudet, oavsett var de befinner sig, är en förstärkning av deras personlighet som inte har med hygglig uppfostran att göra (om sådan vore önskvärd för dem).
Tyvärr kan du inte säga något till de som uppför sig så som allmänt ses som ouppfostrat och ohövligt. Kepsbärarna vet förmodligen inte att män normalt inte bär huvudbonad inomhus annat än av religiösa, kulturella eller hälsoskäl. De träningsklädda inser inte att de tar med sig utpräglad motion in i en lokal icke avsedd för sådant.
Men lika lite som du kan säga till någon vid bordet bredvid att sluta smacka, eller att sluta stoppa kniven i munnen, kan du göra något åt dessa kepsbärares oartighet. Du kan träna på att strunta i det och fokusera på intressantare företeelser.
Magdalena Ribbing