Fråga: Jag pratade i telefon med rektorn på min sons gymnasium häromdagen. Det har gått bort många lektioner i ett ämne och skolan har inte satt in någon vikarie. Jag gillar inte att lektionerna går bort och ringde därför upp rektorn.
Rektorn (en man) svarade mycket högtravande och akademiskt i en utläggning som jag inte förstod, han lät som en politiker som inte svarar på journalisters frågor. Mer som en VD på ett företag eller en militär, än en rektor som vill sina elever väl. Jag är ju en vanlig mamma som tycker att skolan är väldigt viktig, man ska ju inte behöva vara rektor själv för att prata med sin sons rektor.
Jag skulle vilja säga att han använde sig av en trist härskarteknik. Jag kände mig tillplattad och dum och kunde inte ställa några följdfrågor. Tvärtom blev jag arg, som ju är vanligt att man blir när man hamnar i underläge, vilket gjorde att jag kände mig ännu dummare.
Om det nu skulle vara så att jag behöver ringa upp den här mannen fler gånger finns det då något bra jag kan säga när han börjar med sin trista retorik?
Svar: Du har som förälder all rätt i världen att ställa frågor till din sons rektor. Ge honom en chans till – han kan ha haft en dålig dag, som det brukar heta när människor beter sig illa, han kan ha varit stressad av att andra föräldrar hade ifrågasatt hans skolas hantering av vikarieeproblemet eller han kan ha haft krångel med lärarkåren – vad som helst. Det ursäktar ändå inte att han svarar dig överlägset och oförståeligt.
Nästa gång du behöver ringa – du ska inte dra dig för att göra det! – så kan du inleda med att säga ungefär ”jag vill gärna få ett svar på min fråga, men inte som förra gången då du svarade mig på ett komplicerat sätt, utan rakt och så enkelt så att jag som är en vanlig orolig förälder förstår innebörden i det du säger”.
Du kan skriva ut den frasen och ha den framför dig så att du kommer ihåg. Låt vänlig när du säger detta, och om rektorn fnyser eller än en gång sätter sig på sina höga hästar och pratar sitt maktspråk, så säg ifrån: ”Ursäkta, men vad menar du med det?” – ”Oj, tyvärr förstår jag inte det du säger, kan du uttrycka det enklare?” – ”Jag måste be dig upprepa det senaste, det blev för krångligt för mig” och så vidare, alltså kräv att rektorn uttrycker sig begripligt.
Om detta inte fungerar får du ta reda på en instans över rektorns nivå, dit du kan vända dig med dina frågor.
Magdalena Ribbing