Fråga: Jag gillar mat, men äter väldigt långsamt – min pappa lär ha haft samma problem och mamma tjatade jämt – men nu undrar jag: ska jag liksom be om ursäkt för att jag äter långsamt? Alla säger att det är så bra att äta långsamt, men jag gör det bara för att jag gör det! Och många tittar länge och påpekar det. Förr skulle ju värdinnan i så fall också äta långsamt, men så är det inte nu.
Jag ignorerar men ibland ber jag om ursäkt, även om jag inte kan ändra på mitt sätt att äta. Ofta har man ju inte så bråttom, men det tycks så i alla fall. Så vad ska jag göra?
Svar: Du ska inte be om ursäkt för att du äter långsammare – väldigt långsamt som du skriver – utan du ska försöka anpassa dig.
Som gäst äter man i någotsånär samma takt som övriga, följande devisen att en måltid i sällskap främst är en gemenskap där man intar det som bjuds ungefär samtidigt, inte som en gastronomisk soloupplevelse. Helt rätt att värdpersonen, värdinnan i synnerhet, ska se till att ha lite mat kvar på sin tallrik till dess att alla gästerna har ätit färdigt. Men det vet inte alla värdpersoner och dessutom ska inte ens de behöva sitta med avsvalnad mat på tallriken på grund av en enda långsamätande gäst.
Det du kan göra är att ta extra små portioner för att kunna följa övrigas takt. Du vet ju om ditt söliga ätande, och antar du att du inte kommer att få i dig tillräckligt med mat under middagen kan du grunda hemma i förväg så att du inte är uthungrad.
Det är nämligen ganska pretentiöst av en gäst att förvänta sig att alla övriga som har ätit upp ska vänta och vänta och vänta på vederbörande. Bättre för gemenskapen är att långsamätaren tar extra lite mat för att inte sitta där ensam med sin halvätna portion.
Men de som tittar på dig och påpekar att du äter långsamt uppför sig avsevärt och påfallande uselt.
Magdalena Ribbing