Fråga: Om man tackar nej till en fest som man är bjuden till för att fira någons födelsedag, ska man ändå ge en present eller uppvakta på något sätt? Det gäller vänner som bjöd till en fin mottagning för en jämn födelsedag, men vi fick förhinder. Måste vi ändå ge vår ganska fina present? Vi var ju inte där.
Hur ska man se på presenter överhuvudtaget? Ska det man ger motsvara hur fin festen är?
Svar: Den present man ger till någon oavsett orsak – bröllop, födelsedag, examen – har egentligen inte med den eventuella festen att göra. Presenten är en symbol för den lycka man önskar mottagaren, inte ett kvitto på att man har gått på kalaset.
Kort presentresonemang: själva ordet present har med närvaro att göra; i grunden att man personligen ger en för mottagaren glädjande överraskning. Numera har ju presentens/gåvans grund urholkats ganska rejält. Den kan handla om att uppfylla en uttalad önskan, givetvis härligt för mottagaren. Men en beställning av en present är en annan sak än en överraskning. Det förekommer också krav på presenter och det är riktigt rysligt: man kan aldrig kräva att få något som kallas present.
Den som tackar ja till en fest som hålls för att fira någon tar så gott som alltid med sig en present, en materiell lyckönskan, till föremålet för festen.
Presentens värde ska absolut inte motsvara kuvertkostnaden för gästen, en vanlig missuppfattning. Värdet ligger inte i att man har räknat ut att kuvertet kostar si eller så många kronor, utan i den omtanke med vilken man har valt presenten. Den ska bereda mottagaren glädje, det är inte främst givaren som ska gilla den.
Och kan man inte gå på festen men gärna hade gjort det om man kunnat, så ger man sin present, sin lyckönskan, i alla fall! Skicka den eller be någon annan gäst ta med den. Glöm inte att fästa dit ett kort med namn på givaren.
Magdalena Ribbing